Starten
Steget in var starten.
När jag tog steget in hos den där fotografen och berättade att jag nog också ville bli fotograf.
Jag hade Emma på höften (ja, det var länge sen) och ett heltidsjobb som lärare.
Men vi ägde samma sorts kamera fotografen och jag och snart fick jag börja assistera henne på bröllop ibland.
Drömmen blev … nåbar.
Jag hade inte drömt om det ända sedan jag var barn men den hade börjat växa på sistone. Drömmen. Visionen. Om att vara fotograf.
Och jag tänkte att – det kanske var möjligt.
Så jag tackar min hjärna att jag inte är rädd för det okända. Att jag välkomnar ovisshet och tror att det mesta går att skapa.
Och att jag är envis och uthållig. Det är det som är nyckeln. Att inte ge upp. I livet och i företagande. Det är jag bra på.
Minns du din första dag? Eller det allra första steget?
